Fredag, helikoptermuseum Bückeburg

Museet ligger mitt inne i Bückeburg så vi tog en liten rundvandring till det vackra slottet efter vi spisat lunch på stora torget. Så blev det ju både lekamlig och kulturell spis samtidigt.

Under tiden fick Roberts GPS spelet och gjorde general reset. Dvs. den tömde sig på alla sina kartor och hade inte längre några synpunkter på färdvägen tillbaks. Tack för det. Nu var det bara två manicker som bråkade. En som ville vi skulle åka snabbaste vägen och en som tyckte vi skulle undvika köer. Vilket sammelsurium av instruktioner och det eviga "beräknar om färdvägen" hela tiden. De gånger de inte protesterade trodde man nästan batterierna tagit slut.

Innan det var dags att inmundiga lite kvällsmat tog vi en sväng förbi flygfältet och det första vi såg var en holländare som flög en turbindriven helikopter utan paddelstång. Vilken njutning att se den i luften. Stelt huvud är inte det lättaste, men den här killen flög verkligen fint. Tyst gick den också. Det enda felet var att den inte var försedd med skalakropp.

Efter kvällsmaten tog vi oss ånyo en sväng till fältet i hopp om att se lite kvällsflyg. Alla möjliga elkärror flög hit och dit. Mest intressant var en hembyggd autogiro som både loopade och buntade utan problem. Ett annat udda inslag var en varmluftballong. Stor nog att bära ett litet barn. Eller i alla fall en mindre hund. Katter har alldeles för vassa klor för att vara lämpliga som luftballongspassagerare.

Efteråt blev det förstås några öl innan det var dags att krypa till kojs.

Harsewinkel dag 1

Stora var också traktorerna de använde. Inte så konstigt kanske. På vägen till fältet passerar man Claas som tillverkar diverse jordbruksmaskiner. Bland annat en sån här tröska som stod uppställd på torget mitt i byn. Bilden ger ett intryck av att den är normalstor, men kolla in stegen som leder in till hytten.

Förstås fanns det mängder med hobbyprylar till salu. Utbudet varierade från skräp och leksaker till jetkärror. Märkligt nog lyste de stora märkena som Graupner, Robbe m.fl. med sin frånvaro.

Och vad ska man då säga om vad det flögs med? I princip allting utom pulsjet. Allt mycket disciplinerat. Piloterna kunde sin sak. Inga krascher eller tillbud. Till slut blev det nästan för mycket. Som tur var fanns det gott om både mat och dryck så det gick då ingen nöd på en.

Flygningarna var överlag av hög klass men vackrast var nog far och son Fuchs som med var sin Ultimate och flög simultant där de avslutade med att den ena maskinen hängde i propellern, vred sig sakta runt och bolmade ut rök, medan den andra maskinen flög rollar ikring, också med rökutsläpp. Det hade man gjort tidigare på dagen under en parflygning med helikopter och flygplan. Men det är maffigare när ett plan hänger still i luften än när en helikopter gör samma sak. Robert och Sebastian Fuchs bjöd på fler perfekta parflygningar. Denna gång jet med skolflygplanet Hawk från British Aerospace. Grabben var nog inte mer än 14-15 år och han var då lika skicklig som farsgubben.

Kjell såg man inte mycket av. Han hade ju presskort från Allt-om-Hobby, så han fick gå som han ville och dessutom vara på rätt sida om skyddsnätet den lyckosten.

Eftersom det förtärdes en hel del öl och annat drickbart under träffen, behövdes det förstås tömmas nånstans så bönderna kom dit och tog hand om'et allteftersom det rann till. Så det var väl bara att öppna kranen och sprida ut det direkt ut på åkrarna som gödning gissade vi.

Så småningom ebbade det ut och vi tog oss in till byn för att stärka oss inför nattflygningarna som skulle starta kl. 22. Nu tog det sin rundliga tid innan det kom igång men det gjorde inget. Det fanns ju annat att ägna sig åt. Bara bra att det hann bli mörkare. Det är ljusa kvällar början av juni även i Tyskland. Förstås började det hela med en helikopter som gjorde lika avancerade konster som om det varit ljust. Obegripligt att piloten vet var han har modellen enbart med hjälp av lysdioder. Sen flögs det hej vilt, med ballongprickning och jag vet inte allt vad de hittade på. Fuchsjakt förstås, där ett plan har en serpentin som i combat, fast försedd med lysande prickar. Alla andra ska försöka klippa serpentinen och det lyckades till slut. Ingen modell gick åt märkligt nog. Fyrverkerier sköts av från modellerna och mest förunderligt var att den som flög helikopter såg attityden på sin modell fast helikopterns lysdioder försvann i det intensiva ljuset från fyrverkerierna. Flygplan kan man ju tappa bort en stund utan katastrof, men det är värre med helikopter.

Söndag, stora uppvisningsdagen plus Die Große Messe

Söndagen som är den egentliga flygdagen blev i stort en upprepning av dagen innan med några nya inslag. Bl.a två jetdrivna Kometer som flög rote samt en 4-motorig Lancasterbombare. Mest sevärt var dock en Eurofighter. Ungefär lika spektakulärt som när helikopterkillarna är igång, fast med en stor jetdriven deltavinge. Modellen står nästan stilla på jetstrålen, gör en flipp över nosen och tillbaks i stående. Imponerande är också eldrivna segelflygplan som kommer vinande i 300 km/tim. Att de inte går sönder i svängarna är ofattbart. Vingarna borde vika ihop sig. Det bara klipper till så är modellen 100 meter upp.
En stor Concorde var också skön att skåda. Dock vågade inte Norbert Hesse landa med nedfälld nos på gräs utan den sänkte han medan modellen taxade.

Men det mest imponerande av allt är nog ändå publiktillströmningen. Uppskattningsvis var det lika mycket folk under Harsewinkels modellflygdagar som i Uppsala för ett par år sedan när Svenska Flygvapnet fyllde 75 år . Helt sanslöst. Och detta mitt ute i ingenstans.

Personligen har jag en viss vurm för udda modeller, så uppvisningen med Bernard Lüschers Space Ship One tilltalade mig verkligen. Rejält stor och såg inte ut att kunna flyga, men det gjorde den med bravur.

Sammanfattningsvis är sådana här träffar klart värda besväret att ta sig dit, men det räcker egentligen med en dag för det flygs i ett hela tiden. Vad vi saknade var de stora tillverkarna typ Robbe, Graupner och Vario. Förstås fanns det en hel del mindre firmor och hobbyaffärer representerade plus allsköns loppmarknadshandlare, så det gick att spendera en hel del tid bland dem om det var något på programmet som såg mindre intressant ut. Dock ska speakern ha en honnör då han manade ner alltför långrandiga uppvisningar. Inför publik räcker det med ett par förbiflygningar även om piloten nog gärna skulle vilja flyga tanken ut .

En annan sak som man kan notera är att det inte bara är tjejer som är förtjusta i sina mobiler. Kolla in dessa koncentrerade herrar. Samtliga är djupt försjunkna i respektive meny och då menas det inte maten trots att de sitter i ett av serveringstälten.

Düsseldorf och hemresa

Hemresan gick bra frånsett att Skavsta bara har två bagageband och det råkade landa fyra plan samtidigt. Viss förvirring uppstod i ankomsthallen, men det redde ut sig till slut.

Förra året var vårt utflyktsmål flygdagarna i Tarp som ligger strax söder om danska gränsen. Nu gäller det att hitta något för 2007. Storskala i England?
Vi får se. Först måste vi dock avverka Skala-VM på hemmaplan (som inte länge finns på nätet vilket iofs ligger helt i linje med hur amatörmässigt arrangemanget genomfördes).
Däremot har Nyköpings modellflygklubb lite bilder från evenemanget.

Danne Johansson, MFK BusyBee, Bålsta

Piloterna och modellistan