Jet Power Messe med mera.

Jet Power Messe är en kombination av mässa och flyguppvisning som hålls på flygplatsen Bengener Heide i Neuenahr-Ahrweiler i landskapet Rheinland-Pfaltz i mellersta Tyskland. Stället ligger högt upp med vidsträckt utsikt över nejden och syns väl från Europaväg E31. Eller (Bundes)Autobahn 61 som den också heter. Flygplatsen kan väl närmast jämföras med Laxå. Alltså en asfalterad startbana passande för privat och affärsflyg. Mässan hålls i mitten av september och det är ett gäng gubbs som åker dit. Kjell, Robert och Kent från Linköping kryddat med Bålstabon Danne brukar vara standard. Sen är det alltid ytterligare någon mer som ansluter.
Skavsta ligger halvvägs, därför har det blivit Ryan Air som fått stå för transporten till Tyskland, t.ex. Weeze vilken är en före detta NATO-bas på gränsen mellan Tyskland och Holland. Det är faktiskt så att det finns utfarter till bägge länderna.
Innan det är dags att borda hinns det med lite färdkost även om prissättningen på den sidan om skranket där det ska föreställa Tax Free inte precis är vad man kunde förvänta sig. Nåväl ombord var det inte mycket bättre. Toalettbesöken tog de tacksamt nog inte betalt för. Eller inte än kanske man ska säga. Inget går att ta för givet vad gäller lågprisflygbolagen.
Fast senaste gången hamnade vi i Eindhoven av någon anledning. Kanske för att det var Robert som bokade biljetterna. Han ville väl trampa hemlandets jord kan man tänka.
Den mest minnesvärda flygturen var dock under fotbolls-VM 2011. Då var ett lag Djurgårdsutstyrda 14-åriga fotbollsflickor med ombord. Det var ju trevligt i sig, men vilket makalöst fnitter och tjatter. Inte tyst en enda sekund under hela resan. De var precis överallt utom i förvaringsboxarna ovanför sätena. Rätt vad det var kunde det ligga fyra stycken uppepå varann i mittgången och det for ut armar och ben åt alla håll, så var med en viss lättnad och trötta i öronen vi klev av planet.

2010 hämtade vi ut nycklarna till hyrbilen Robert beställt och upptäckte att de bokat oss en Volvo V50. Antagligen tyckte de väl att svenskar ska åka svenskt såklart. Men fem personer inkl. väskor gick bara inte att stuva in hur mycket man än försöker. Tyvärr försvann den enda van som fanns tillgänglig till en annan flygpassagerare som stod efter oss i kön, så det blev att hålla tillgodo det rymligaste som stod till buds och det blev trångt det med. Men det gick att klämma in sig märkligt nog och färden anträddes till Hotel Strand-Kafé i Roßbach. Ett trevligt ställe vid stranden av vattendraget Wied som efter mycket slingrande längs bergssluttningarna rinner ut i Rhen i orten Neuwied strax norr om Koblenz. Kvällen avslutades förstås med några öl i hotellets bar.

Som alltid i Tyskland får man en rejäl frukost vilket tar sin lilla tid och när det väl var avklarat var det dags att sätta kurs mot Jet Power Messe. Eller rättare sagt ta sig upp över slingrande bergsvägar och ner på andra sidan för att komma ner till Linz och färjan över Rhen till andra sidan. Oftast är det full rulle redan när vi anländer. Det är ju en mässa och varje tillverkare eller försäljare får flygpass tilldelade då de kan visa upp sina modeller i luften. Men innan man hinner så långt springer man oftast på Lasse Palm och ett antal andra svenskar. Som vanligt skulle man kunna säga, för det är alltid Nordbor på plats.

Själva mässan består av ett antal jättetält där det mesta som rör modellflyg med anknytning till jet finns att beskåda, inhandla eller teckna sig för. Är man intresserad av någon speciell modell är det bara att hålla reda på passet när den kommer att vara i luften och tills dess beskåda allting som finns att se på. Eller ta en bärs och spana in flygningarna.

Jetmodeller går ju bra fort och det där med att det flygs fortare än skalenlig fart kan man stå ut med när det gäller jetflygplan, för det är svårt att ha några referenspunkter mot verkligheten eftersom man nästan alltid ser dem på håll. Det är enbart vid landning som man märker att de kommer in långt mycket fortare än förebilden och det har sin förklaring i viktförhållandet. Ett modellflygplan kan man greppa i princip var som helst och sen bära iväg det. Om de skulle vara skalariktiga materialmässigt borde de vara tillverkade av stanniolpapper och i princip ohanterbara.
Skalariktig fart med modellhelikoptrar är än värre. Där blir det så himla fel när de kommer sättande som bålgetingar, vilket tyvärr för det mesta var fallet. Visst är det kul för piloten att kunna trycka på eftersom det finns pulver tillräckligt. Men snälla, ta en vanlig "pod-and-bom"-heli i så fall, inte en skalamodell.

Stefan var inte med 2010, men på en tidigare träff hade han med sig en penisförlängare till sin kamera och blev till sin egen förvåning helt oförhappandes uppvinkad på fotoläktaren så han fick stå ovanför skyddsnätet bland de andra långgluggarna. Medan vi andra som "bara" hade 300 millimeters objektiv snällt fick stå och trängas med alla andra som också ville få en bra fotovinkel. Fast om man ska lyckas med det tricket får man hosta upp bortemot 20.000:- för att få ett objektiv som platsar bland proffsen.
Kjell hade ackrediterat sig som reporter för Allt-om-Hobby och kunde spankulera fritt utan att bry sig om avspärrningarna. Dessutom gick han in gratis den ulven. Vi andra fick betala 10 € för lördagen eftersom det ingick ett nattpass och 6 på söndan. Parkeringen var däremot fri. Eftersom det oftast inte går att mötas längs den smala vägen upp till flygplatsen hade man enkelriktat och nerfärden gick på andra sidan parkeringsfältet längs vinrankorna i kringelikrokar innan man till slut nådde stora vägen.

Man behöver inte gå hungrig på dessa tillställningar utan det är välförsett inom det området, och då är det inte bara ett hamburgerstånd vi pratar om, utan ett antal försäljare av typisk tyska maträtter plus en ambulerande ölbar. Nästan lite som Kalle Anka på julafton när de fäller ihop bakgrunden och ger sig av med husvagnen. Fast här fäller man ut en serveringdisk runt hela fordonet och sen är det bara att börja tappa upp. Man betalar 1 € i pant för glaset för i Tyskland dricker man bara inte öl i plastmuggar. Ölen behövs, för det är inte några direkt kalorisnåla anrättningar som det bjuds på, vilket märks på större delen av de tyska besökarna. Eller om det är själva ölen magarna beror på? för öl förtärs i större mängder. Tyskar är ett törstigt släkte verkar det som. Fast som svensk får man vara försiktig med det ordet då öl betyder olja på tyska.

Eftersom det här försiggår mitt i skördesäsongen koras bygdens vindrottning, vilket kanske är lite missvisande eftersom det alltid är ortens vackraste Gretchens som ställer upp utstyrda i allmogedräkt. Vem som egentligen vann gick inte att utröna i trängseln. Stefan lyckades dock få bra bilder från sin upphöjda position året innan vilka finns representerade i Modellflygnytt i den artikel Kjell skrev.

Lördagskvällen avslutas som nämnts med kvällsflyg, eller rättare sagt nattflyg kallad "Nacht der Feuer" eftersom det i princip är kolsvart. Effektfulla luftballonger modell halvstora brukar inleda evenemanget. De kan gissningvis lyfta en liten hund. Sen kan det vara lite vad som helst typ diverse diodförsedda flygplan som far omkring jagandes varandra. Häftigast ändå en helikopter som det bara fräser om eftersom den var fullproppad med fyrverkerier. Hur piloten över huvud taget lyckades framföra den var en bragd eftersom tidvis det enda man såg var ett starkt ljussken på himlen omgärdat av ett rökmoln. Av helikoptern syntes absolut ingenting. Synd att tokfan som monterat en jetmotor på sin VW Caddy inte alltid är med. Startbanan är lite för kort, så när han passerade oss där vi stod förra gången vi var här, hade han redan slagit av och bromsskivorna lyste rödglödgade innanför fälgarna. Eller om han bromsade samtidigt han tryckte på för att det skulle se häftigt ut? Vem vet? Effektfullt var det vilketsom.

Området har förstås en ölhall. En hangar omgjord för ändamålet. Passande benämnd "Der Brennkammer" som frekventerades flitigt i väntan på kvällsuppvisningen ska ta sin början kl. 21. När uppvisningen är över gör man klokt i att raskt skynda mot parkeringen för att inte bli sittande fast i kö. I mörkret är det inte helt enkelt att navigera mellan rader av vinrankor som täcker sluttningen för att komma därifrån. Det syns på backlamporna som tänds här och där vilket inte precis gör utrymningen snabbare. Tömningen av parkeringen tog sin lilla tid och tillsammans med färja och körsträckan längs de slingrande småvägarna i mörkret tog det sin modiga timme trots att det egentligen inte är så långt. Vårt lilla familjehotell hade inte kvällsöppet, men en macka och lite öl plus nånting till kaffet var inga problem att langa fram.

Söndagen blev en repetition men i lite lugnare tempo. Man skulle kunna tro att det händer saker när det är modeller i luften hela tiden och visst var det en och annan som synade Moder Jord, men oftast inget spektakulärt. Dock blir det inte mycket kvar när man drar i med den farten jetkärrorna håller. En fet plånbok är inte fel när man håller på med jet. Det är ett rejält antal tusenlappar som går upp i rök när det illvillas.

Nånting som också var häftigt var Rockwell-Messerschmitt-Bölkow-Blohm X-31. En vektorstyrd manick som balanserade på sin jetstråle och vred sig sakta runt för att avsluta med en flip och åter ställa sig balanserande på jetstrålen. Lite gungigt de första sekunderna, men ändå. Loopingarna eller vad man ska kalla det hade en diameter om två gånger längden på maskinen. Den såg ut att kunna göra vilka trick som helst.

Hemresan gick utan några större incidenter och denna gång lyckades personalen på Skavsta få ut väskorna på bandet innan de väntande bussarna hann avgå. Tack för det. De verkar ha rätt mycket att göra där innanför. Ibland dimper det faktiskt ner mer än ett plan i timmen. Hua så jobbigt! Man kanske skulle tipsa om ett studiebesök på Arlanda.

Så långt om själva Jet Power Messe 2010.
Tills bilder kommer med i reportaget får ni hålla tillgodo med bilder från 2008.


Eftersom man ändå i princip befinner sig västra delen av mellersta Tyskland kan man gärna spä på vistelsen med ett par dagar för det finns en hel del att kika på i omgivningarna.
Passa på när ni ändå är där. Här några tips: