Nu var väl utflykt att ta i kanske, Polhemshjulet i Kärrgruvan finns bara något hundratal meter från stora vägen alldeles innan avfarten till Bålsjöfältet.
Ett par husvagnar var redan på plats så det vara bara att parkera där det var mest jämnt. Husbilar har ju oftast inte den fördelen att kunna justera eventuella lutningar med hjälp av stödben. Nåväl, det var i princip platt så med en liten klots under ena framhjulet var den detaljen snart avklarad. Ett streck i räkningen var vinden. Det blåste rejält så vi hoppades att det skulle mojna till dagen efter. Det gjorde det inte. Tvärs banan också, vilket gjorde att många ekipage aldrig kom upp i luften. Men en del trotsade vindstruten som stod rakt ut och märkligt nog blev det inte några större incidenter. Några mindre lyckade landningar var i stort sett allt.
Något som fångade vårt intresse var en mängd hål i marken där bevisligen några sorts insekter skottat upp sanden så det liknade miniatyrvulkaner. Gunilla upptäckte efter en stund att det var bin och nu när det finns tillgång till Internet i telefonen konstaterades det raskt att det rörde sig om sandbin.
Hela Bålsjöns flygfältsområde är gammal sjöbotten som fyllts upp med slig. Finkrossad malm från gruvorna, så marken är grå i stället för att ha normal ljus sandkulör.
Norbergs Modellflygklubb är en sektion av den stora flygklubben och håller egentligen till på andra sidan startbanan, men under sådana här arrangemang utnyttjar man förstås alla faciliteter som flygfältsområdet erbjuder. Förtäring fanns så ingen behövde gå hungrig. Hade man behov i andra änden var det sörjt för det också.
Om själva träffen finns väl inte så mycket att orda över. Mycket kärror uppställda men få tog till väders. Det var ungefär som vanligt med andra ord. Mer snack än verkstad, men helikopterkillarna räds inte vind utan de trixar på som de brukar. För min egen del var jag mest nöjd av att få dekaler till min gamla Championhelikopter som den forne ägaren Peter Wik vänligen tillverkat.
I hangaren var det marknad för både privata säljare och hobbyfirmor. Kommersen verkade ha varit livlig eftersom inventariet hade krympt rejält när vi till slut ställde kosan hemöver med dagens fångst och lämnade de stackars sandbina att leta upp sina gångar som folk både trampat till och kört bil över.
Alldeles vid utfarten från flygfältet finns nånting som heter Járnhesturbanan som visar sig vara en tävlingsarena för islandshästar vilket tydligen är en seriös sport. Hur själva tävlandet går till har jag inte lyckats räkna ut, men det ser ut som en travbana i miniatyr med ett antal bås i mitten.
Danne Johansson, Bålsta Modellflygklubb BusyBee