Olle Ericsson still going strong

Vi skriver 2017 och helgen före midsommar var det Linflygets dag på Johannisbergs flygplats utanför Västerås. Det var utannonserat att gå av stapeln på söndagen, men redan under lördagen var några medlemmar ur Svenska Modellflygares Oldtimersällskap på plats för att delta i aktiviteterna. Jag hade ingen aning så jag missade det. Surt!

Nåväl, det hela uppvägdes av att några nattat över, så legendaren Olle Ericsson fanns fortfarande på plats med en modell som var speciellt intressant. En gammal 10-kubiks speedkärra försedd med en McCoy 60.

Linflygarna har en "Hall-of-Fame" där alla svenska mästare finns listade och Olle är noterad 1954!!! för både Speed B och C, alltså i 5- och 10-kubiksklasserna. Olle återfinns även året efter, men då i Team/Race så han var verkligen aktiv i mitten av 50-talet. Lite svårt att fatta att det var mer än 60 år sen och att Olle håller på än. Dock mest aktiv som jägare nu för tiden.

Den gamla McCoy'en hade inte varit igång på många år så den trilskades lite innan den small igång. Modellen har ingen avstämd avgasrörspipa som är legio nu för tiden utan det är öppet rakt in, så avgaserna blåser ut fritt utan någon som helst dämpning vilket bidrog till ett härligt smatter när den väl startade.

En sak var lite udda. Höjdrodret satt på den yttre delen av stabben vilket gör att piloten inte ser höjdrodrets läge, så det gäller att greppa styrhandtaget rätt så inte roderverkan blir omvänd. Glömde att fråga varför den var byggd så? Men det fanns väl antagligen en orsak antar jag. Fast å andra sidan är ju alla speedmodeller byggda på det viset nu för tiden. En halv vinge, en halv propeller och en halv stabbe, så Olle var kanske rent av en föregångare med sin roderplacering.

Olle insåg att han hunnit bli till åren så pass att en 10-kubiks speedmodell skulle gå lite väl fort för hans gamla ben, så Ove Kjellberg åtog sig att proxyflyga. Lyckan varade tyvärr inte så länge då startvagnen vägrade att separera från modellen varvid ekipaget fick alldeles fel tyngdpunkt och slog runt så fort det blev dags att lätta från asfalten. Skadorna begränsade sig lyckligtvis endast till skrapsår och en havererad propeller. En liten filmsnutt finns här. Synd att man inte fick uppleva en historisk fartmaskin i luften, men Olle lovade att komma igen.

Olle har även en pulsjetmodell påknuffad av en Dyna Jet Red-Head vilket skulle vara ännu mer häftigt att få se i luften och det finns flera filmer på YouTube som dessa herrar från Holland. Det räcker med att höra en sån för att håren ska resa sig. Med såna böjelser är man väl antagligen att betrakta som skadad på något sätt gissar jag.

Fotade och skrev gjorde den numera likaledes ålderstigne fd. linstyraren Danne Johansson från Solna MSK som började sin linstyrarbana med MFK Tigre i Barkarby med Wentzels Getingen och en Webra 1,5 cm³ diesel vilket också var för länge sen, men inte på långa vägar i närheten av Olle. Några modeller finns kvar på vinden, så man kanske skulle ägna kommande vinter åt att se om det inte skulle gå att få liv i nånting? Den som lever får se.
Min egen B-speed med en vass bakmatad Rossi typ denna i nosen blev aldrig återbördad efter att ha stått ett par månader i ett skyltfönster medan undertecknad ägnade sig åt att bygga hus och inte hade tid att förgylla omgivningen med metanoldofter. Men om jag inte minns fel finns där fortfarande en speedmodell för den allra minsta klassen framdriven av en Holland Hornet .049. Dock osäkert om glödstiftet är intakt eftersom glödspiral och topplock utgör en och samma enhet. Var startvaggan befinner sig är dock mer oklart.