Vi skriver 2017 och helgen före midsommar var det Linflygets dag på Johannisbergs flygplats utanför Västerås. Det var utannonserat att gå av stapeln på söndagen, men redan under lördagen var några medlemmar ur Svenska Modellflygares Oldtimersällskap på plats för att delta i aktiviteterna. Jag hade ingen aning så jag missade det. Surt!

Nåväl, det hela uppvägdes av att några nattat över, så legendaren Olle Ericsson fanns fortfarande på plats med en modell som var speciellt intressant. En gammal 10-kubiks speedkärra försedd med en McCoy 60.

Linflygarna har en "Hall-of-Fame" där alla svenska mästare finns listade och Olle är noterad 1954!!! för både Speed B och C, alltså i 5- och 10-kubiksklasserna. Olle återfinns även året efter, men då i Team/Race så han var verkligen aktiv i mitten av 50-talet. Lite svårt att fatta att det var mer än 60 år sen och att Olle håller på än. Dock mest aktiv som jägare nu för tiden.

Den gamla McCoy'en hade inte varit igång på många år så den trilskades lite innan den small igång. Modellen har ingen avstämd avgasrörspipa som är legio nu för tiden utan det är öppet rakt in, så avgaserna blåser ut fritt utan någon som helst dämpning vilket bidrog till ett härligt smatter när den väl startade.

En sak var lite udda. Höjdrodret satt på den yttre delen av stabben vilket gör att piloten inte ser höjdrodrets läge, så det gäller att greppa styrhandtaget rätt så inte roderverkan blir omvänd. Glömde att fråga varför den var byggd så? Men det fanns väl antagligen en orsak antar jag. Fast å andra sidan är ju alla speedmodeller byggda på det viset nu för tiden. En halv vinge, en halv propeller och en halv stabbe, så Olle var kanske rent av en föregångare med sin roderplacering.

Olle insåg att han hunnit bli till åren så pass att en 10-kubiks speedmodell skulle gå lite väl fort för hans gamla ben, så Ove Kjellberg åtog sig att proxyflyga. Lyckan varade tyvärr inte så länge då startvagnen vägrade att separera från modellen varvid ekipaget fick alldeles fel tyngdpunkt och slog runt så fort det blev dags att lätta från asfalten. Skadorna begränsade sig lyckligtvis endast till skrapsår och en havererad propeller. En liten filmsnutt finns här. Synd att man inte fick uppleva en historisk fartmaskin i luften, men Olle lovade att komma igen vilket skedde någon månad senare under Galax Open. Även denna gång gick det på tok eftersom maskinens vridmoment fick startvagnen att tippa över varvid modellen lade sig på rygg och ylade som en stucken gris.

Olle har även en pulsjetmodell påknuffad av en Dyna-Jet Red-Head vilket skulle vara ännu mer häftigt att få se i luften. 208 som står på tanken är farten som en gång uppmättes vilket troligen fortfarande är svenskt rekord sedan 50 år tillbaks. Gissningsvis har ingen försökt sig på något rekordförsök sedan dess.
En Dyna-Jet har i original röda kylflänsar på tvären vilket Olle täckte över eftersom de bromsar farten. Så den liknar min egen Aristo-Jet eller lillbrorsan AFM 500. Bägge av Östtyskt fabrikat. "Strahltriebwerk" som det heter på tyska. Först när de ligger bredvid varandra förstår man att det är skillnad på dragkraften de levererar. Notera solfjädrarna som är fladderventilerna vilka stoppar gaserna i brännkammaren att ta sig framåt. Enda vägen ut är bakåt vilket åstadkommer ett vakuum som via insugets venturiöppning suger in mer bränsleblandad luft i den rödheta brännkammaren. Bränslet är för övrigt helt vanlig handelsbensin. Mer korrekt heter det väl "reed"-ventiler. I princip samma funktion som på många tvåtaktare där förgasaren är monterad mot vevhuset och inte styrs av kolvens rörelser.

Olle startar sin maskin med tomtebloss och tryckluft. Tyvärr tjuvstannade pulsjeten pga. mackel med bränsletillförseln då modellen inte har någon egentlig tank utan bränslet förvaras i nosens hålighet där det tydligen inte var helt tätt. Eller också var bränsleslangen gammal och otät. Men den lät härligt så länge den gick.

Men Olle kom igen nåot år senare och med Ove Kjellberg vid handtaget flög den några varv innan skräp i tanken satte stopp.
Ove noterade att han inte behövde kompensera för motorns vridmoment eftersom en pulsjet inte har något sådant. Den bara lyfter rakt fram utan några tendenser att gira in mot cirkens mitt.

Ljudet är obeskrivligt. Det räcker med att höra en sån för att håren ska resa sig. Med såna böjelser är man väl antagligen att betrakta som skadad på något sätt gissar jag och det finns flera filmer på YouTube. Här ett klipp när en DynaJet startas upp och här en flygfilm samt dessa herrar från Holland.
Dyna-Jetaggregatet skapades på 50-talet av en amerikansk flygingenjör Russell Curtis byggd efter samma princip som tyskarnas V1-bomb. Företaget Curtis Dyna-Fog använder än idag pulsjetteknologin för att skapa dimma.

Fotade och skrev gjorde den numera likaledes ålderstigne fd. linstyraren Danne Johansson som på den tiden tävlade för Solna MSK men började sin linstyrarbana i MFK Tigre, Barkarby med Wentzels Getingen och en Webra Record 1,5 cm³ diesel sedan länge försvunnen. Ej heller kartongen finns kvar, men 2,5 cm³ kartongen finns märkligt nog, så det fick bli en bild på motorn hittad på nätet. Det där var var för länge sen, men inte på långa vägar i närheten av Olle. Några av mina modeller finns kvar, så man kanske skulle ägna kommande vinter åt att se om det inte skulle gå att få liv i nånting? Den som lever får se.
Min egen B-speed med en vass bakmatad pipförsedd OPS 29 VAA i nosen blev aldrig återbördad efter att ha stått ett par månader i ett skyltfönster medan undertecknad ägnade sig åt att bygga hus och inte hade tid att förgylla omgivningen med metanoldofter. Det enda som finns kvar är kartongen inhandlad i Italien för 44,600 lire. Men på vinden finns fortfarande en speedmodell för den allra minsta klassen 1/2-A, dvs. 0,8 cm³ framdriven av en Holland Hornet .049 från Dynamic Models inc. Van Nuys i Kalifornien, som för övrigt också tillverkade Hi Johnson Combat Special med kolv av Meehanite, vilken också var en potent rackare. Dock inte lika elak som Fox 36X.
Holland Hornet var en värstingmotor på sin tid. Dock osäkert om glödstiftet är intakt eftersom glödspiral och topplock utgör en och samma enhet. Den lyfter med hjälp av en startvagn typ råttfälla. Vingen kläms fast tills dess modellen lättat och låsmekanismen öppnat sig.

Några filmklipp när McCoy 60'ans vridmoment slår ikull startvagnen.

Klicka bilden.

Epilog med lite info om mannen bakom Holland Hornet saxat från Model Engine News.

Dynamic Models Inc of Van Nuys, California, was founded in 1955 by Howard Wilde Johnson, better known as "Hi" Johnson.
The company was formed to manufacture and market his own engines developed from the Orwick glow.
The first advertisement for Johnson engines appeared in the July 1955 issue of Model Airplane News where the range were called somewhat futuristically "The 1956 engines".

Howard Wilde "Hi" Johnson was an aero engineer and graduated from Cal Aero during the depression and worked for Northrop Aviation in the 1940's.
Hi loved all forms of aviation, surviving the Northrop Flying Wing crash that killed Richard DuPont.
He himself was killed in 1981 when he pulled the wings off the sailplane he was piloting.

As well as the Johnson engines and model accessories, Dynamic Inc manufactured the Holland Hornet .049³ engine.
In the late 1950's and early 60's, Johnson were the engines to have.