Årets sista stora modellhelikopterträff gick av stapeln i Växjö som sin vana trogen bjöd på strålande solsken. Samma dag hölls även en hastigt påkommen helikopterträff på Barkarby och det kanske var tur att några åkte dit, för det hade inte gått att parkera en bil till. Det var helt enkelt smockfullt. Det har som bekant trillat ner en del skog i Småland så viss parkeringsbar yta bestod nu av timmerupplag.
Ett glatt gäng från de södra delarna av landet hade mött upp och de flögs och diskuterades livligt. Mats Rydén som är lite av en centralfigur i Sveriges Modellhelikopterflygare höll i tåtarna och givetvis var SMHF's ordförande Christer Persson från Halmstad på plats. Bägge flög var sin gul Robbe Millenium. Mats hade jackat upp sin till en 90'a och hade den gamla 60-motorn till salu och det passade ju bra eftersom jag behövde en långaxlad 10-kubikare till en av mina skalamekaniker.
Som vanlig inbjöd man nybörjare att få hjälp med inställningar, tips och annat som kan behövas för att komma igång, men där fanns ingen som behövde hjälp på den nivån vad jag kunde se. En hade dock kycklingstället monterat men han startade direkt med att hovra med nosen vänd åt sig, så vad han skulle med rockringen till kan man undra. Antagligen satt den där av psykologiska orsaker, för hovra kunde han. Flyga med för den delen.
Där fanns också hobbyhandlare på plats. Själv inhandlade jag en sån där frekvensscanner vilket kan vara bra att ha om man tänker flyga i okända omgivningar och vill undvika att bli nedstörd. Förstås fanns det förtäring tillhandahållen av modellflygklubben, så man slapp gå hungrig. Det är trots allt rätt många timmars körning till Växjö om man kommer från Uppland.
Vad gäller själva flygningarna så var det inte mycket att orda om förutom att SMHF's gamle webmaster Sven-Arne Borg från Tibro inte riktigt tyckte om att ha solen i nian som han uttryckte sig, men trots detta kraschade ingen så länge jag var kvar. Standarden är numera mycket god. Alla verkar ha bra ordning på sin utrustning.
En pilot ska speciellt omnämnas, Fredrik Rothzén från Habo gjorde en spektakulär 3D-uppvisning. Helt i klass med det bästa man kan se i Sverige idag. När han flög avstannade all verksamhet och alla näsor stod riktade åt ett håll. Förståndigt nog stod han med solen i ryggen och det kan man förstå. Delar av en sekunds miss och sen är det morsning och goodbye. Bland åskådarna hördes en kommentar: "Den där måste ha fel på sitt gyro så okontrollerat som den modellen kastar omkring". Nu var det nog inte riktigt så och modellen som "det var fel på" var en Robbe Millenium ombyggd till en Dyna-X90 lackerad i gult och orange med svarta tigerränder och den visade verkligen klorna. Förstås fick han en unison applåd efter att ha landat.
Stort intresse tilldrog sig även en grön bensindriven Hughes 300 modell större som man mest ägnade sig åt att trimma in för att få den att uppföra sig skalalikt. Det var hela tiden mycket folk som pysslade med den och ägaren en för mig obekant herre vid namn Herman Mortensen från Hässleholm. Modellen hade otroligt fina skaladetaljer med pilot, strålkastare och allt som hör till. Ska bli mycket intressant att se den flyga på riktigt framöver. Det är en Robbemodell med 23 cm³ bensinmotor och lustigt nog har den samma registreringsbeteckning D-HHOY som min egen mindre variant baserad på en Robbe Moskito. Egentligen föreställer ingen av dem en Hughes utan Schweizer med beteckningen 300C. Hughes sålde tillverkningsrätten för denna populära helikopter 1983. Därav namnbytet. F.ö. tillverkades den även i en militär version för Japan av Kawasaki med beteckningen TH-55J. Enligt uppgift har den totalt tillverkats i över 3.400 exemplar, varav Hughes själva stod för 2.800 st. 1984 köptes resterande delar av Hughes helikopterdivision av McDonell Douglas. Redan långt tillbaka var det en sektion av Hughes Aircraft dvs. Hughes Space and Communications, världsledande inom rymdteknologi. 1985 slog man sig ihop med Delco Electronics, en division inom GM-koncernen och 1987 kom Raytheon ombord med sin radarteknologi. År 2000 köptes alltsammans upp av Boeing och blev Boeing Satellite Systems, så det egentliga Hughes Aircraft existerar inte längre och helikoptertillverkningen upphörde som sagt redan på 80-talet. Den mest framgångsrika Hugheshelikoptern blev faktiskt inte 300’an som man kanske skulle tro, utan stridshelikoptern AH-64 Apache, vilken tillverkats i långt över 6.000 exemplar. Howard Hughes själv gick ur tiden redan 1976.
Under alla år som träffen i Växjö hållits har det varit fint väder och bättre än så här kunde det knappast bli, men alla som tänkt sig hit till kommande år, ta gärna och dela bil med någon för det är en populär träff och inte helt lätt att få undan bilen såvida man inte har något terränggående fordon. Förhoppningsvis ska väl timret vara det omhändertaget till nästa år så det bli lite enklare med parkeringen.
Innan vi skiljdes lovade SMHF's ordförande Christer Persson att han skulle ordna ett rent skalamöte för helikoptrar nästa år. Vi får väl se hur det går med det. Han får väl slå sina påsar ihop med Kent Thisell i Linköping så det blir ett rejält sådant, önskar en mycket nöjd Dan Johansson, MFK BusyBee i Bålsta.
ps.
Då jag runt 10 år senare hade vägarna förbi Växjös modellflygfält gick det knappt att känna igen sig. När medlemmarna kom dit för att flyga såg startbanan ut som om den var plöjd eftersom vildsvinen hade invaderat omgivande skog. Så klubben gav upp och lierade sig med HAB och deras fält i Ljungby. Klubbhuset fanns dock kvar. Nu omgjort att husera skyttar som lagt ut åtel ute på det som en gång var startbanan.